Att landa mjukt...

Det närmade sig med stormsteg Galants ankomst den 1 februari. Jag hade parallellt med att leta efter min häst även undersökt möjliga och lediga lösdriftsplatser. Allt skulle vägas in och tas beslut kring. I processen var det viktigt att hela tiden utgå från Galants behov och det som var viktigast initialt. Jag hade gjort det största arbetet med att grundligt gå igenom mitt val och det ansvar det innebär att ta emot en häst med särskilda behov. Jag hade tillit till att dörrar skulle öppna sig under resans gång om jag även var villig till att be om och ta emot hjälp. 

Natten innan vi skulle hämta hem Galant så blir jag ordentligt magsjuk. Jag har inte en chans att resa men som tur var så finns det änglar även här på jorden. En god vän till mig erbjöd sig att hjälpa mig, de skulle hämta honom och vara med på plats när han landade. Jag kände personligen att jag svek Galant  då jag vet att han inte uppskattar att åka trång transport samt att det var min häst och kände skuld för att jag inte kunde resa med. Men Johanna är en klippa på lastning och jag visste att han var i bästa händer. Är för evigt tacksam för hjälpen. Resan gick bra och sammanslagningen med lilla nya gruppen flöt på utan problem. Johanna har varit mitt stödben och den bästa hjälpen flera gånger vid flytt. Att kunna få den hjälpen och att ta emot den har även varit viktigt för Galant då det är en stor igenkänningsfaktor för honom med ett känt ansikte och en bekant energi i ett moment som är mycket jobbigt för honom. 

Jag fick via en vän plats för Galant i en liten lösdrift där det gick 2 supersnälla valacker och ett 1-årigt föl. Här bjöds det på en stor och luftig ligghall och en skogs hage. Fri tillgång på hö och en helt underbar stallägare. Själva gården var i det största laget för Galant som trivs i mindre sammanhang men fokus var på att låta honom landa här i lugn och ro i en trygg flock tills jag hittade en mer lämplig mindre plats. Nu vi skulle lära känna varandra och skapa våra rutiner. Här fick han även en uppgift som farbror och mentor åt fölet (han står och hänger över Galants manke i bild). Den rollen passade honom som handen i handsken.

Här började vår resa med att umgås bara i hagen den första tiden. Bara att stå bredvid honom eller ett stycke ifrån utan att kliva för mycket in i hans personliga utrymme. Att ge honom tid att finna sin nya plats och skapa band till sina artfränder i flocken. Dessa stunder var även till för att bara checka av så att han var hel och mådde bra. Att invänta att han själv bjuder på och önskar kontakt. Här låg ett fokus på att växa med uppgiften och få förståelse för vilka vi är tillsammans. 

Loke min stjärna var med som en trygg punkt och låg ofta utanför när jag mockade eller bara var i hagen. Galant var inte van med hund så det var ett bra sätt att introducera honom för Loke på distans. 

Snabbt skapade vi ett band och nu kunde vi ta det första delmålet med att kliva ut ur hagen och vistas precis utanför tråden. På så sätt hade han en visuell kontakt med övriga hästar i hagen och kände ett lugn. Att mysa, mumsa på gröten och lätt hantering. Gården låg väldigt öppet och fördelen med lösdriften var att det fanns ett stort inhuk med tak över precis utanför så där fick vi lä för stark vind och det blev även en trygg plats för honom att stå vid. Här kunde han även blicka ner mot stallet och bort mot paddocken samt fälten nedanför. Denna plats var även guld värd i början för att kunna verka hovar samt att få behandling av Equine terapeuten. 

Min Equine terapeut Monica är guld värd och det visade sig att vi ganska tidigt behövde gå igenom Galant då han plötsligt började halta. Jag ville även ge honom en behandling med akupunktur och laser för att hjälpa kropp och själ efter stressen med flytt och ny miljö. Det visade sig att han förmodligen hade fastnat lite lätt eller trampat lite snett på några stenar i skogs hagen. Inga stora skador men en påverkan. Så efter genomgången så hade vi en plan kring att tänka rörelse på rakt spår och laserbehandling som jag kunde ge själv fram till nästa inbokade behandling. En mjuk start på alla plan och helt i sin ordning. Monica är även hon en ängel på jorden som har betytt och betyder mycket för mig när det kommer till en enorm kunskap/erfarenhet i sitt yrke. Jag är evigt tacksam för alla behandlingar hon har gett mina hundar och Galant. 

Målet var på sikt att gå hela vägen ned förbi en lång maskinhall med stora skjutdörrar i plåt som hängde på reglar, dessa var ju hur farliga som helst när det blåste, till själva stallet. Vi gjorde små framsteg hela tiden. Jag valde att föreslå att vi skulle röra oss ner mot stallet och att avbryta och vända precis innan han eventuellt började tveka. Belönade och skapade en känsla hos honom av att lyckas med uppgiften. Vi avslutade alltid på topp. Det fanns ju till Galants stora glädje alltid en grästuva att bli motiverad utav så det hela gick faktiskt bra tycker jag. När vi så en dag kommer helt ner till stallet och den lösdriften som ligger i anslutning till det så stannar vi precis i öppningen till stallet. Galant är ju nyfiken utav sig och han sticker in mulen och doftar. Mat är ju en stor motiveringsfaktor för denne herre, så med rätt timing så belönar jag nyfikenheten och hans initiativ. Här väljer jag även att vända och gå upp igen till hans lösdrift - nu har jag skapat en förväntan hos honom som är med och bidrar till motivation inför nästa gång. 

Your energy is your message
Your vibration speaks for you  

Ja nästa gång så går han galant in i stallet och vill undersöka. Det är ett äldre stall och relativt trångt för honom men vi går in och så vänder vi ut igen och går hem. Detta gjorde vi x antal ggr och med samma rutin varje gång. Nu förstod Galant och kände sig trygg i vad som skulle ske. Nu började jag med att blanda gröten och ge utanför stallet istället varje dag. Tidigare så fick han den utanför tråden vid hagen. Nu var det dags för att träna på att äta gröten inne i stallet precis innanför dörrarna som stod öppna så att han kunde se ut och hade möjlighet att gå ut om han upplevde stress och behövde röra på benen. Galant stod alltid lös pga sin klaustrofobi. 

När detta sedan fungerade så var det dag att träna på nästa moment, nämligen att sadla. Jag började med att introducera sadeln för honom, detta för att se om han sa ja eller nej. Sa han ja så sadlade jag på och belönade honom för att sedan sadla av. Så borstade vi och myste och avslutade alltid i god tid innan han blev orolig i stallet. Visade han tendenser till att bli orolig så försökte jag alltid ligga steget före och helt enkelt gå ut helt lugnt, göra en lov på stallbacken och så gick vi in igen. Genom detta så visste han att han aldrig satt fast eller blev tvingad att stå still. Att röra på benen genom att gå ut och in i stallet är frigörande och skapar ett mentalt lugn. Han visste att jag såg och hörde honom och bekräftade hans behov och detta i sin tur skapade förutsättningar för ett lugnare nervsystem hos honom. 

Mycket handlade om att läsa situationen, väder och vind med Galant då han var en känslig individ, spejare som även reagerade starkt på dofter, ljud och rörelse. Att kunna vara flexibel och anpassa vår träning och vårt umgänge utifrån dagsform var A & O. Jag tackar min förståelse för och långa erfarenhet/kunskap i triggerstapling då detta var högst väsentligt och av vikt när miljön inte är helt optimal sett från hästens behov. 

Att förstå det förflutna för framsteg

Som ni kanske ser så hade jag inte ens prioriterat ridning så långt. Jag hade valt att se till att allt grundläggande skulle fungera först och att vår relation från marken var prio ett. Att han skulle få den tiden han och vi behövde. Att få återhämta sig från flytt och viktnedgång. Ja Galant kom med en viktnedgång vilket tydligen inte var ovanligt enligt tidigare ägare i samband med oro kring förändring. 

Jag nämnde att det fanns en paddock på gården och den tränade vi även att gå förbi ett par ggr innan vi en dag gick in där och det var när han själv visade intresse för att undersöka den. I den paddocken så stod det ofta hinder uppställda vilket Galant tyckte var intressant. Jag minns ett tillfälle när vi var där inne och lekt så valde han själv att hoppa över ett litet hinder. Han skrattade glatt och tyckte det var så kul att han förvånat mig. Han hade humor som sagt. Paddocken blev också en plats där vi kunde leka av lite spänningar som helt naturligt finns i systemet efter en flytt, nya ägare, ny flock, nya rutiner mm. Jag lade mycket fokus på att just leka och hitta hans motivation för rörelse. Genom rörelsen så skapade vi ett samspel som byggde vår relation. Glädjen i rörelsen skapade en positiv energi som i sin tur var en del av rehabiliteringen emotionellt och fysiskt. Jag väljer att kalla det rörelseterapi. 

Genom lek läker vi

Nu hade vi kommit en bit kring trygghet, tillit och egna initiativ till att vilja undersöka omgivningarna. Fortsatt så utgick jag från att alltid tänka rutiner och förutsägbarhet för att sedan addera med ett nytt moment när han var redo för det. Nu hade April månad kommit och gräset började titta fram. Det var som sagt en motivationsfaktor för Galant vilket jag drog fördel av. Gräs kan man nästan inte konkurrera med. Här lade jag grunden för det nästa steget som skulle komma lite längre fram - nämligen att rida ut samma väg som vi hade promenerat och givetvis med sällskap av hans trygga hagkompis. 

En uppnådd känsla av att lyckas är motivationsstärkande och inspirerande

I mitten av april ungefär var dagen här för en ridtur tillsammans med stallägaren. Med gott sällskap ut i nya omgivningar så fick vi en första ridtur som gick mycket bra. Vi tog en liten skritt tur ut på vägen som går förbi stallet (en trafikerad 70 väg) ner mot ett litet samhälle förbi en kyrka och hamnar inne i samhället med fina små hus och frodiga tomter. Det här var tydligen Galants grej, nu uppvisade han en sida av att vilja upptäcka och vara turist. Han ville helst utforska varje trädgård. Jag skrattade för mig själv åt hans hittepå. När vi kommer ut ur det lilla samhället och är på väg hem igen så blir det stopp. Galant stannar, ser sig omkring och processar upplevelsen. Han orienterar sig och funderar. Jag låter honom känna in och ta sin tid för reflektion i lugn och ro. Vi står och andas en stund och njuter av omgivningen utan stress eller press från min sida. Vi hamnar lite på efterkälke men lunkar sen på i vår egen takt när han återigen bjuder framåt. Väl hemma igen på stallplanen så ser jag hur han försvinner lite i sig själv och blinkar. Upplevelsen var tudelad. Han vågade sig ut tillsammans med sin flockmedlem utan tvång från min sida och var i grund nyfiken men det var första turen ute tillsammans och allt var nytt. Själva skritt turen tog max 20 minuter men det man ska ha i åtanke är att alla moment innan själva ridturen har påverkat hästen och skapat ett visst stresspåslag. Dagen efter ser jag på honom att han vilar från upplevelsen.

Grunden ger utfallet trots utmaningen

Så här har jag lagt upp det från dag ett. Att skapa våra rutiner genom kontinuitet, förutsägbarhet och att bryta ner min helhetsvision kring det jag vill skapa i små delmål. Detta har skapat en trygghet i allt vi gör. Att stå stadigt i sig själv, att vara sann mot sig själv och sin relation med hästen. Att förstå individens behov genom aktivt lyssnande, att invänta individens vilja och kapacitet till förändring, mitt eget kunskaps ökande, att våga välja nytt, att mötas över art gränser, att bryta ner helhet till delmål, att lägga pussel med de bitar man har.

Frågor jag har ställt mig innan och under min tid med Galant och som har hjälpt mig att hålla mig centrerad trots externa utmaningar är bl a dessa:

• Vad är möjligt innanför de ramar jag har?
• Vad kan jag förändra, försöka påverka, vad kan jag inte påverka?
• Vad är viktigt för hästen - för oss?
• Vilka lösningar finns inom räckhåll?
• Har jag någon att prata med som stöttar mig?

Fokuset vidare i vårt liv tillsammans låg i att arbeta med att synliggöra förutsättningarna i utmaningarna framöver vilket bl a inkluderade att hitta den optimala platsen för Galant som behövde en mindre stallmiljö med en bra och trygg flock i en lösdrift samt en acceptans för hur jag önskade att ha min relation med Galant. Att hitta en plats nära skog och naturen med bra ridvägar då Galant visade hög motivation för att vistas i naturen och väldigt lite motivation för ridning i paddocken. Vi stod djupt förankrade med fötterna i relationsbaserad träning som bygger på positiv förstärkning och är belöningsbaserad samt att gå från prestation till relation. 

Vad gör bristande förståelse och stöd utifrån med oss människor och hästar emotionellt, fysiologiskt och mentalt?

Jag tänker att jag i nästa inlägg vill dela med mig av mina erfarenheter, utmaningar och lösningar på min brokiga väg till att få en känslig häst med särskilda behov att bli lika nöjd, trygg och lugn som min hund.