Att vara någons ljus

Att öppna sitt hem för en ny familjemedlem, hund eller häst är inte bara en varmhjärtad god gärning utan även ett sätt att sprida kärlek och ljus till behövande själar. Det är en tid av förberedelser och längtan efter att få starta ett nytt kapitel i vårt liv. Kanske det är en valp där vi har förmånen att få vara med på en individs resa och skapa en stark relation från tidig ålder. Kanhända det är en omplaceringshund från ett privat hem där livet har kommit mellan och det inte finns någon annan lösning än att finna ett nytt hem. Hundstallet och organisationer som hjälper hundar från gatan och misär är även det en väg och möjlighet till att hitta en ny livskamrat. 

Oavsett vad vi väljer så kommer det med ett visst ansvar och kunskap i olika grad beroende på individen och dess bakgrund. Individerna kommer sällan med en manual och alltför ofta, om vi tar emot en omplacering från t. ex en rescue organisation så kan det vara brister i insikten kring djurets historia. Denna typ av adoption vill jag säga rör oss mot en annan dimension av att öppna sitt hem och vad det innebär. Här möter vi många gånger individer som har utvecklat färdigheter och strategier med en extremt tydlig karta och kompass för att många gånger överleva i ett klimat. Sätt det i perspektiv till att gå från detta rum till att anpassa sig till ett liv innanför fysiska väggar. Att upprätta nya förmågor, kunskaper, färdigheter för att fungera i en sluten miljö. 

Ingenting är omöjligt inom rimliga gränser i min värld. Frågan jag inte ställer mig är om det går att öppna upp sitt hem till en hund eller häst med trauma och lyckas, frågan är hur.

Hur kan vi på bästa sätt förbereda oss inför ansvaret för att ta emot ett nytt djur? 

Har jag gjort en ärlig inventering av mina kunskaper och erfarenheter så att de matchar individens behov? 

Vad är jag villig till att investera av tid, tålamod, anpassning och inhämtning av ny kunskap? 

Är mitt hem och min familjesituation anpassad, optimal för att ta emot en hund eller häst som kräver enormt mycket vägledning, stöd, rutiner, lugn, harmoni, förståelse och mycket små delsteg i den nya vardagen? 

Vad har jag för plan, stöd vid motgång och utmaningar? 

Hur har jag hanterat/ hur hanterar jag mina egna motgångar, utmaningar, konflikter som har skett och vill ske framåt i mitt liv?

Jag har ägt tre stycken Rhodesian ridgeback varav två stycken helt från valpstadiet. Torstein som var min sista egna RR,  adopterade jag från föreningen FOD i Oslo, han var då 5 år. Jag hade turen att få en god kommunikation med hans tidigare ägare samt uppfödaren. FOD föreningen kan jag inte ge annat än fem stjärnor till för otroligt fint bemötande, god kontakt och deras sunda inställning till hur vi samspelar med våra hundar. Hur Torstein hade haft det innan tiden på FOD var viktig men inte avgörande för min del. För mig handlade det enbart om att omprogrammera och skapa nya hjärnspår som på sikt skapade nya positiva vägar och upplevelser. 

För mig personligen så är relationer en väv av kunskap, flexibilitet, förmåga till att läsa av och lyssna in. Empati, kärlek och förståelse för våra olikheter. Att bygga broar där vi kan mötas tillsammans. Jag vill påstå att jag har god självinsikt baserad på egna erfarenheter i mitt eget liv samt mina val gällande personlig utveckling. Utöver det så brinner jag för kunskap och jag ser förändring som en naturlig och väsentlig del för ett rikt liv. Denna plattform är min språngbräda för det som jag önskar att ge naturen och djuren. Min intention med att adoptera Torstein var tydlig. Jag hade kunskapen till att ta mig en hund som behövde en form för rehabilitering i en lugn miljö med få intryck. Jag hade kärleken till hans själ som jag såg direkt när hans bild kom upp hos FOD. Han var även rasen jag kan utan och innan. Jag visste även att han ville vara en nyckel i mitt eget läkande för att komma vidare ur min " liggande sorg" som man säger inom homeopatin efter att jag hade förlorat båda mina själsfränder, ridgebacken Loke och hästen Galant med endast två månaders mellanrum. Jag hade tappat livslusten. 

Djuren är sällan negativt inställda till en förändringsprocess med rätt förutsättningar och vägledning. En stor nyckel till framgång i en stor livsförändring vilket det alltid är när en hund eller en häst byter miljö, ägare, vänner osv. är ett reglerat nervsystem. 

Tänk att nervsystemet är det första som utvecklas i våra kroppar innan hjärtat. Det i sig ger en stark indikation om hur viktig vår Vagusnerv är. 

Det lyfter mig vidare till mina funderingar kring huruvida vi människor är villigt inställda till förändring i vårt eget liv för att nå utveckling och framgång? Räcker det inte bara med att ha en godhjärtad och genuin kärlek och vilja till att " rädda någon"? Vill det inte bara lösa sig på bästa sätt med enbart kärlek och att ta det som det kommer under resans gång? Vi vill ju bara gott eller hur. Med kärlek och god vilja kommer vi långt i livet och det är några av grund stolparna för att bygga vidare. 

Viktiga frågor att ställa sig

Kommer mina egna erfarenheter och strategier vara till hjälp för en ny individ i omställning, reglering av nervsystem, vägledning, omvårdnad som i tillägg kan ha olika grader av upplevd trauma fysiskt-, emotionellt- och/eller mentalt?

Djuren är känsliga individer ur perspektivet känsligare system. De känner och absorberar våra känslor, hur vi mår och vilka krämpor vi har. Våra obalanser och sjukdomar är det inte ovanligt att de tar på sig och bär. Ja våra djur är sannerligen en enorm tillgång för vår hälsa och ger oss total ovillkorlig kärlek. 

Min tanke var att min Loke skulle bli läshund i mitt företag och vi påbörjade utbildningen hos Svenska Terapihundskolan. Tyvärr var det min utmattning som blev en bromskloss och Loke blev då min egen terapihund. 

Kan även vårat eget mående på alla plan, vår livssituation, vår egen inre utveckling även vara något att ta med i beräkningen i val av hund i adoption? Har vi helt enkelt de rätta förutsättningarna? Tyvärr är det alltför ofta som många hundar blir vandringspokaler, likt hästar. Och då syftar jag inte på där livet sker med hälsokriser etc. Nej, jag menar de hundar som aldrig hamnade i rätt hem med rätt förutsättningar. Där inte tid eller tålamod, kunskap eller vilja till anpassning hade en stark prioritering. 

Av egna erfarenheter så vet jag hur utmanande det är men också hur alla dessa miljoner av små delsteg leder till stor framgång. Och framgång ser olika ut beroende på individ. 

Med framgång syftar jag på en harmonisk, lugn, glad, tillfreds, motiverad, balanserad, hälsosam och fri själ. Den som återigen kan landa i sin egen kropp. Att kunna vara närvarande inte bara i sig själv men även med sin nya ägare. En individ som kan känna tillit, trygghet, en känsla av egenkontroll och därmed motivation. Jag är sedd och jag är hörd för den jag är. 

När jag välkomnade mästaren Galant i mitt liv så startade en resa för oss båda som inte var lätt men oerhört berikande. Jag fick så mycket åsikter om hur jag valde att möta och vägleda denna visa häst som kom med klaustrofobi och som de flesta djur en ryggsäck och fler än en ägare. Jag hade en mycket fin dialog med tidigare ägare och även en del information vilket jag var oerhört tacksam för. 

Att stå emot grupptryck från hästmänniskor som anser sig veta allt. Dominans, du måste bestämma, han får göra precis som han vill, han bestämmer över dig, han lyssnar inte, han kör över dig. Man har utan mitt medgivande och trots mina upprepade gånger sagt att han inte får ställas in på box för att han har klaustrofobi, ändå valt att kliva in och ta beslut över mitt huvud. Jag fick veta detta i efterhand med kommentaren: ja men han stod så stilla, så tyst och fint!!! Vi vet alla hur en introvert häst eller hund reagerar på ett obehag. 

Detta är inte unikt för hästvärlden. Även inom hundvärlden så florerar det lika många metoder som hundar tror jag. 

Där kunskapen fattas tar dumheten vid

Jag valde förändring för att möta min häst i hans behov. Jag valde att gå den vägen som bygger på att bekräfta honom i att jag ser och hör dig. Jag förstår dina behov och jag möter dig i dessa. Vi bygger tillsammans vår starka relation genom positiv förstärkning och belöning. Relation före prestation.

Jag var tvungen att byta lösdrift 3 ggr under den korta tiden vi fick tillsammans. Det var beslut som jag tog baserat på att Galants hälsa och välmående kommer först. Det är inte på något sätt optimalt men det gick tack vare att jag från dag ett hade jobbat minutiöst med små delsteg och rutiner för att bygga tillit, trygghet, igenkänning. Galant visste vid varje nytt tillfälle att matte hon vägleder mig, vi har gjort samma sak på samma sätt varje gång - jag är trygg. För andra så var detta bara larv och onödigt. Jag fick även höra att jag var vek med honom. 

Jag hade tagit på mig ett ansvar och för mig är det en självklarhet att anpassa mig efter individen för att bygga något nytt och en stark genuin relation. Ansvar kommer med förpliktelser som även kan handla om att vara öppen för att söka ny kunskap, att lyssna inåt för att vägledas och stå stark i sitt inre vetande. Andras åsikter och till tider beteende var aldrig bidragande till framgång eller hade något värde i Galants och min resa. Det styrkte mig enbart i min vetskap om hur våra djur ofta får bära oket av människans okunskap och ovilja till egen förändring och utveckling. 

Upplevelserna har endast bidragit till att jag växt i min mission och vision kring samspelet med djuren. Jag har även en stor insikt och förmåga i att förstå människan bakom djuret och hur jag på bästa sätt kan bistå med vägledning, stöd, ödmjukhet och hjälp. 

Att ta emot ett nytt djur kan komma med många oförutsedda händelser och möten. Jag har genom min livserfarenhet upplevt en del men aldrig hamnat i en förtvivlan i hur jag ska komma vidare. Detta baserar jag på mitt intresse och vilja till att vara gott förberedd samt att ha tänkt igenom situationen och vara ärlig med mig själv. Jag känner mig själv väldigt gott och ställer mig själv ofta frågan: Vad behöver jag just nu för att hjälpa mig i situationen här och nu? Vad gör jag om det inte fungerar - vilket stöd har jag? 

Man kan inte gardera sig mot allt och mycket händer under vägen men tänk om det är så att en del kan förebyggas genom kartläggning, inventering. Vad är min intention och räcker den hela vägen? Hur ser jag på problemlösning? Finns det stöd jag behöver inom olika områden? Är jag villig till att be om hjälp?

Det är både spännande och så givande att få vara en del i ett djurs liv. Att få vara ett ljus som kommer med nytt liv och kärlek bortom det materiella. Att vara ett ljus i denna värld är inte alltid lätt. Djuren däremot ser vårat ljus och välkomnar oss.

My existens and light touches your wounds

Det leder mig till nästa ljusvarelse. Ja jag kallar honom för ljusvarelse och hoppas att det faller i god jord hos mannen ifråga. Dagarna innan jag fyllde år så vann jag en bok. Jag blev överlycklig att jag vann, jag som aldrig vinner. Jag hade helt enkelt tryckt på följ på ett inlägg jag hade sett några dagar innan och det hela handlar om gatuhunden Zappo. 

Jag vill gärna nämna boken som Christer Friman skrivit om Zappo för den tangerar många av de saker som jag skrivit om ovan. Jag läste ut boken i stort sett samma kväll och det är inte bara en vacker berättelse från livet med en adopterad hund. Boken bjuder på många igenkänningar, goda skratt och en djupdykning i hur det är att vägledas av sin kärlek till en hund. Att lita på sin egen inre kompass i relationsbyggande där det inte finns någon manual eller språk för att mötas i det nya. En mycket bra bok som alla borde läsa, hund som häst,  där samspelet byggs med pusselbitar som formas i stunden. Det kräver inte bara en god dos vilja och kärlek utan en stark vilja i att välja utveckling tillsammans med underbara Zappo. I raderna finner jag värme och till tider frustration men alltid en ny dag till att skapa nytt. 

Bandet mellan husse och Zappo är så tydligt för mig efter att ha läst boken. Det är oerhört spännande och precis som det är när individer möts på ett energiplan med en gemensam mission i detta liv. 

Vad tror ni det var som gjorde att Christer valde just Zappo utav alla gatuhundar som finns för adoption? 

Min mission som Holistisk djurkommunikatör, medium och healer är även att kunna bistå när det gäller att välkomna en ny familjemedlem. Ja för det är så jag ser våra hästar och hundar. Jag hjälper gärna till och matchar dig med rätt individ. Går du i tankarna om att du vill köpa eller ta emot en omplacering så är du välkommen att höra av dig så kan jag hjälpa dig för att se om dina önskemål och behov matchar djurets. 

Varmt välkommen!

Lena